I varje nummer får vi njuta av läsning från vår stående krönikör...
[artikel i Bladet nr 1/2004, sid 14] I huvudet på… |
| Häromdagen låg jag p.g.a sjukdom för ankar i sängen. Som tur är har jag sparat gamla hundtidningar så jag kunde sysselsätta mig i horisontellt läge. När jag bläddrade i gamla Hundsport och Brukshunden blev jag påmind om något som jag nästan förträngt… Den enorma uppståndelse som blev när Lantbruksstyrelsen meddelade att vi nu hade kuperingsförbud på en mängd raser, däribland våra schnauzerraser! Beslutet kom i juli 1988, men man medgav en övergångstid till 890101. I ett huj hade man ”gjort om” våra raser och många hävdade att dom nu totalt hade tappat sitt attraktiva yttre. Tidigare hade man ”alltid” klippt av svansarna på våra schnauzrar när dom var nyfödda, så att det endast blev en liten kort bit kvar. Det sägs att man en gång började detta för att inte de råttor, som schnauzern höll efter i stall och ladugårdar, skulle kunna bita sig fast i den långa svansen. Man kan lugnt säga att debattens vågor gick höga! Olika argument fördes fram, både för och emot. T.o.m i kvällstidningarna fördes diskussioner om svansens vara eller icke vara. Många menade att de nu inte såg någon anledning att fortsätta sin avel, utan la ner sin uppfödning. Då, som nu, har jag väldigt svårt att förstå dom som gjorde det. När man frågar en dvärgshnauzerägare varför dom valt just vår ras, svarar dom väl inte att det är svansen som påverkat valet?! Nog kan vi väl tillskriva våra underbara hundar större komplexitet än så? Det är väl ändå andra egenskaper som gör rasen till en så populär familje- och sporthund? Det skulle vara intressant att veta hur många som faktiskt lade ner sin uppfödning. Visst var det ovant i början att se långa vajande svansar på våra kvadratiska hundar. Nåja, så långa var dom ju faktiskt inte… Man vande sig ganska fort. Men, jag måste erkänna att inte alla schnauzersvansar tillförde något positivt till bärarens exteriör… I början rekommenderade man domarna att bortse från svansarna i sina bedömningar, vilket ni ju förstår inte alltid var så lätt…Många som såg sina långsvansade bli slagna i utställningsringen av kuperade hundar, var helt övertygade att det berodde på just svansen. Och inget annat. Än idag hävdar vissa att man lättare vinner med en schnauzer som är svanskuperad. Är den sen också öronkuperad så har vi definitivt en vinnare! Eller? Inte kan det väl stämma att vi fortfarande, efter 15 år, ser den kuperade hunden som den ”mall” man mäter dagens hundar mot? Kanske är det dags att rekommendera domarna att hänga på en tänkt svans på den kuperade? Våren -89 bildades en klubb som skulle verka för att åstadkomma en ändring av lagen. Föreningen Rasstandardens Bevarande för Kuperingsraser – FRBK, var det stolta namnet. Man hävdade att flera raser skulle försvinna eftersom de mest duktiga och erfarna uppfödarna skulle lägga ner sin verksamhet. Många återvände dock till sina raser efter en tids ”tillvänjning”. I vår ras kunde man 1989 se en liten tillbakagång av registreringssiffrorna, på svart och peppar& salt. De svarta registrerade 114 st -88 och minskade till 84 året efter. De peppar & saltas siffror var 192 st -88 och 157 st -89. För svart & silver sågs tvärtom en ökning med 29 st! Från 81 st till 110st. Fyra år senare, 1993, hade alla färger ökat igen! 114 svarta, 208 p&s och 206 s&s. Kanske ska vi vara glada att de mest extrema svansmotståndarna slutade… Tycker man att dvärgschnauzerns hela charm beror på om den fått behålla sin svans eller inte, är man kanske inte rätt person att företräda rasen… Varma schnauzerhälsningar. |